Broschyr/Brochure: Svenska English Deutsch

img-historia

Stångådalen har alltsedan stenåldern varit attraktiv för människor. Längs vattenleden har alltid funnits goda förutsättningar för jakt och fiske. Det finns således ett antal fornlämningar utmed Kinda Kanal. De vanligaste är gravar från äldre och yngre järnålder (500 fKr-1050 eKr) med karaktäristiskt höjdläge. Förutom järnåldersgravar och fornborgar finns det också spår efter invånare från sten- och bronsålder.

Att anlägga en kanal mellan södra Östergötlands skogsbygder och Linköping vid Roxen fanns planer på redan under 1700-talets mitt. En av grundförutsättningarna var att man till största del kunde dra nytta av Stångån och det sjösystem med sjöarna Stora Rängen, Järnlunden och Åsunden som förbinder Linköping i norr med Kindabygden i söder. Endast på ett fåtal platser behövde man gräva kanaler samt anlägga slussar.

År 1799 började man omsätta kanalplanerna i praktiken. Målsättningen med kanalprojektet var i första hand att förse centrala Östergötland med timmer. Även spannmål och andra jordbruksprodukter transporterades utmed kanalen. Kanalfarten inskränktes i detta skede till att gå mellan Horn och Labbenäs vid Stora Rängens nordspets. Det var i endast i Brokind mellan Stora Rängen och Järnlunden som en sluss måste anläggas.

De första 200 åren

Den 13 juli 1810 sammanträdde kanalbolagets aktieägare varefter direktionen meddelade att Kinda kanal var färdig att tas i bruk. Kinda kanalbolag förfogade nu över den efterlängtade vattenleden från Horn till Labbenäs avsedd för fartyg eller timmerflottar med fem fots djupgående och fem alnars bredd. (1 aln = 2 fot = 0,59 meter)

1802

Olof Åkerréhn knyts till kanalprojektet för att leda det hela. Han var dock verksam vid många andra byggnadsarbete i landet och meddelade att han ej kunde närvara vid bygget vid andra tillfällen än när han påkallades för att leda arbetet.

Kungl. Maj:t biföll direktionens begäran om arbetsmanskap, byggnadsmateriel samt krut ur kronans förråd.

1803

Kvilla sluss började byggas på land som en trälåda med öppningsbara gavlar som senare skulle sjösättas och förankras i ån med stenkistor.

1804

Slussen vid Kvilla sjösattes och besiktigades.

1805

Slussbygget vid Brokind tar sin början.

1807

Slussbygget i Brokind färdigställdes. I december skadades slussen av vatten som spolade bort grusfyllning under den.

1809

Slussen i Brokind reparerades. Det dröjde till nu då kanalbyggmästare Åkerréhn ej var på plats samt att det var svårt att få tag på arbetsfolk på grund av Finska kriget.

1810

Kanalen kunde öppnas efter 9200 dagsverken. En sluss i Brokind och en i Kvilla. Båtar med 4,5 fots djup och 5 alnars bredd kunde trafikera kanalen från Horn till Labbenäs.

Bakgrunden till kanalbygget

Kinda kanalidén väcktes i mitten av 1700-talet. Det var då idén om en "båtled" första gången togs upp formellt. Det skedde vid ett sammanträde i Linköping 16-19 januari 1751. Landshövding Gustaf Adolph Lagerfelt hade samlat länets deputerade. Bland sammanträdeshandlingarna fanns en promemoria "Om en canals och båtleds inrättande i Stångs åer".

En sådan anläggning skulle påtagligt förbättra möjligheterna för skogbruket i den södra länsdelen. Under denna tid som blomstrade kanalbyggandet i Europa och kanalerna band samman råvarubaser med produktionsställen och avsättningsmarknader.

Kinda Kanal skullepå samma sätt knyta samman den skogrika Kinda-Ydrebygden med den skogfattiga slättbygden. 1810 blev idén verklighet.

I norr skedde omlastning till/från häst och vagn vid Labbenäs för sträckan till och från Linköping.

Avbrottet

Felberäkningar av slussens hållfasthet medförde att vårfloden 1813 raserade slussen och därmed orsakade stopp i kanaltrafiken som enbart varit igång under två år. Kort efter att slussen vid Brokind störtat samman gick kanalbolaget i konkurs.

Det skulle dröja närmare 40 år innan man på allvar återupptog planerna på en kanal. Den nya sträckningen av Kinda Kanal kom att i huvudsak följa Stångåns naturliga vattendrag utom i den södra delen mellan Stora Rängen och Hovetorp vilken helt måste grävas. Kanalens fortsättning längs Stångån upp mot Linköping medförde att ytterligare ett tiotal slussar måste anläggas vid Stångåns forsar.

1871

Seglationen påbörjades på hela sträckan till Linköping.

1872

Kinda Kanal inspekterades och certifierades den 21 september.

"...kanalarbetet, med slussar, broar och därtill hörande arbeten var fullbordat på ett i alla avseenden högst förtjänstfullt sätt med flera tillägg och tekniska förbättringar av anläggningarna."

Fritt ur: Castensson, KKV:s historik, kanalbolagets dokument mm

Mer läsning:

Kinda Kanalkartor, Tema Vatten, Linköpings universitet.